Till år 2025 har Läkare mot Tobak satt som mål att tobaksrökningen ska ha minskat till minimal nivå.

Vi spår, att om allt fortsätter som hittills talar utvecklingen snarare för en platå kring knappt 10 procent rökare plus lika många ”feströkare”. Det vill vi ändra på. En konsumentprodukt som slår ihjäl drygt varannan långtidsbrukare ska inte få säljas, vare sig idag eller i morgon. Vi samarbetar mot målet med övriga yrkesföreningar och en rad andra viktiga aktörer.

Tobacco Endgame – Utfasning av tobaken

feströkare

En etisk utmaning för läkarkåren
Läkarkåren kan bidra till att många liv sparas genom att vi får en bortre parentes för rökningen. Det krävs en bred opinionsbildning för att påverka politikerna att fatta ett sådant beslut, menar Göran Boëthius och Hans Gilljam.

 

Vad innebär Tobacco endgame?
Termen endgame – slutspel – är hämtad från schackvärlden: det är sista fasen i ett parti då spelaren planerar sina vinnande slutdrag.
Läs mer i vår debattartikel i Läkartidningen. Läkartidning januari 2013 – debatt

Här kan du läsa frågor och svar om Utfasningen av tobaken.

Utfasning av tobaken – Frågor och Svar

Vad menar vi med ”Tobacco Endgame”, eller på svenska: utfasning av tobaken?

Vi menar att år 2025 ska f.a. tobaksrökningen vara näst intill borta, det mindre allvarliga hälsohotet snus får man ta i särskild ordning.

 

Varifrån kommer idén, och har den prövats i något annat land?
En eliminering av tobaksrökningen har diskuterats i ca 10 års tid och på högsta politiska nivå hittills i Nya Zeeland, Finland och i Bhutan. De olika länderna har lite olika definition på utfasningen och man talar om allt ifrån 2025 (NZ) till 2040 (SF). I Bhutan är det sedan 2004 olagligt att sälja cigaretter.

 

Varför talar man om ”Tobacco Endgame” – utfasning av tobaken?
Tobaksrökning är den enskilt största och dödligaste konsumentprodukten. Cigaretten tar livet av drygt varannan långtidsanvändare i våra vanligaste folksjukdomar; hjärt-kärlsjukdomar, cancer och lungsjukdomar. Mycket få, sällan fler än 10% kan hoppas på att bli botade. Inget verkar rå på sjukdomarna och ingen kan vara nöjd med de ynka framsteg som nåtts. Under det här århundradet beräknas 1 miljard rökare dö i förtid om inget drastiskt görs.

 

Är det verkligen möjligt att få bort ett så ingrott beroende!
Det har hänt förut. Under 1800-talet var opium en tillåten drog i större delen av världen. I USA spreds morfin t.ex. av kringresande försäljare av patentmediciner. I Sverige användes morfin mest i konstnärskretsar och i dekadenta miljöer. I Kina var drogen mera spridd, men trots allt under kontroll sedan många sekler, då amerikanska och brittiska drogsyndikat tvingade på Kinas befolkning en morfinepidemi.

Idag ser vi med förundran tillbaka på de samhällen som lät detta ske. Vi läser om de modiga missionärer, regeringstjänstemän och tidningsredaktörer som ägnade sina liv åt att få slut på den fruktansvärda hanteringen. Ingen skryter idag öppet med att vara opiumhandlare.

Kampen för att eliminera den internationella opiumhandeln genomgick tre faser. Först gällde det att bevisa att opium var farligt (något som opiumhandlarna förnekade). När detta väl var bevisat blev opium en politisk fråga i debatterna om frihandel och handels¬balans. Men det var först i den tredje fasen, när opiumhandeln blev en moralisk fråga som man kunde få till stånd ett internationellt beslut som ledde till att opiumhandeln förbjöds 1917. Erfarenheterna från opiumkriget kan användas i tobakskriget. Det är inte omöjligt!

 

Hur ska man kunna övertyga politiken?
I lobbykretsar heter det apropå opinioner: 1 röst är en galning, 2 röster är en sammansvärjning och 3 röster är en folkstorm. Det finns en chans för läkare att utifrån sin yrkeskompetens agera opinionsbildare i Endgame-frågan. Läkare mot Tobak har sedan starten 1992 agerat fyrbåk och tryckt in tobaksfrågan på löpsedlarna.

Tillsammans med andra aktörer har vi kunnat skapa breda opinioner och resultaten i form av tobakslagar, rökfria flygresor, rökfria serveringsställen m.m. har inte undgått någon. Motståndet var ofta massivt men massiv har också tacksamheten efter rökfrihetsreformerna varit. Under tiden har omfattningen av tobaksrökningens skadliga effekter mångdubblats. Varför ska vi nöja oss med status quo? Är 6200 tobaksrelaterade, onödiga tobaksoffer per år lagom? Eller? Politiker lyssnar på opinionsläget och det kan vi påverka.

 

Men hur blir det med snuset i den här utfasningsstrategin?
WHOs Tobakskonvention, som Sverige ratificerat, gäller ALLA tobaksformer och siktar t o m till att eliminera nikotinbruket. Vi bedömer det dock politiskt omöjligt att NU verka för ett beslut där snuset ska hanteras som de betydligt skadligare cigaretterna. Miljonen snusare är i dag en lika viktig väljargrupp som den var en realpolitisk faktor som fick Sverige att kräva ett permanent undantag från existerande snusförsäljningsförbud vid anslutningsförhandlingarna med EU-kommissionen 1995.

I det tobaksförebyggande arbetet använder vi i Sverige just tobak som term snarare än rökning för att markera att det är alla tobaksprodukter som gäller i ett längre perspektiv. Men för att som sagt komma till ett politiskt beslut är det rimligast att i första hand föreslå rökningsstopp 2025. Ett förslag kan vara att som mål för snusningen sätta en halvering av snusprevalensen 2025.
Vi menar att handlingsplanen ska innehålla delmål/kontrollstationer vid vilka man kan vid behov kan justera till ett snabbare tempo om det visar sig möjligt. De senaste årens kontinuerliga minskning av manlig snusning trots duktig innovativ marknadsföring bådar gott…

 

När man närmar sig 2025 och utfasningsmålet – hur gör man med de rökare som ändå finns kvar?
Svar: Under hela strävan att fasa ut rökningen är naturligtvis ett professionellt och tillgängligt stöd viktigt för alla som vill komma ur sitt nikotinberoende. Detta stöd – och framför allt alla åtgärder i Tobakskonventionen (se detta avsnitt) – kommer att hjälpa många men rimligen kommer en ”kärna” nikotinister att finnas kvar tunt mållinjen som måste ha särskild omsorg. Att det rör sig om ett medicinskt behov – nikotinberoende – gör att det rimligen ska hanteras av specialister och eventuell nikotinersättning eller annan farmakologisk behandling förskrivas receptvägen.